Det här med föräldrar kan vara ganska svårt. Ibland är de världens gulligaste och snällaste och ibland vill man bara slå ihjäl dem. Jag är precis så. Men jag är ändå väldigt tacksam och glad över att min pappa är så snäll och alltid har ställt upp - det är en förutsättning för att man ska kunna tävla när man inte har körkort eller vana att köra släp.
Min pappa har kört mig både till stallet och till tävlingar, oavsett väder och tidpunkt på dygnet. Han supportar och hejar, och säger roliga saker. När det går bra på tävling brukar han fråga om jag (eller Lena) har "ridit in" Eden. Han kan inte särskilt mycket om hästar, men han vill gärna tro det. Ni som träffat honom vet ju hur han är..
Nu för tiden kör jag själv, men pappa brukar ändå komma och titta för att han tycker att det är roligt. Och det tycker jag är roligt! På söndag ska han följa med mig när jag ska tävla, för när vi ska åka så långt och jag inte riktigt hittar så är det skönt att ha pappsen med sig. För jag är en liten pappa-gris! :)
nn
Min oftast roliga och gulliga pappa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar